I nästa vecka börjar jag ett nytt uppdrag för en förening. Där går jag in som föreningskonsulent på ett antal timmar i månaden. Föreningen jobbar hårt för att implementera Barnkonventionen och Idrotten vill i deras verksamhet. En uppgift på vägen är att vi alla i personalstyrkan (både föreningskonsulent, tränare, sportchef och ekonom) ska läsa boken ”Barnidrott – ingen lek” av Klas och Tobias Östberg. Vi kommer sen samlas för att diskutera våra tankar kring boken och vilka idéer vi har framåt för att förbättra verksamheten i föreningen ytterligare. 

Sammanfattning

Barnidrott – ingen lek handlar i stora drag om att vi idag låter barn satsa på elitverksamhet alldeles för tidigt. Detta kan medföra tuffa konsekvenser för barnet såsom skador, utanförskap och minskad motivation. Boken trycker också på att idrotten oftare handlar om vuxnas viljor och föreställningar om idrott, inte barnets.

Hur ska vi jobba istället? Klas och Tobias Östberg har ett antal förslag varav några lyfts här:

  • Att ha roligt kommer man långt på. 
  • Ha i åtanke att endast en liten del når eliten. Därför behöver vi komma ihåg att skapa verksamheten främst för de 99 % som INTE når toppen. 
  • Låt barnet fortsätta med flera idrotter samtidigt längre upp i åldern. Alltså, specialisera inte för tidigt. 
  • Ta barnet på hälsokontroller för att förebygga skador.
  • Variera träningen. Nöta samma sak kan leda till förslitningsskador, minskad motivation och att barnet slutar idrotta tidigt. 
  • Lyssna på barnet. Dels handlar det om att lyssna på barnet när hen lyssnar på sin kropp. Det handlar även om att skapa delaktighet så att barnet kan påverka sin egen träning. 

Egna tankar

Jag har själv tränat och tävlat på elitnivå och ångrar inte en sekund att jag tränade så hårt. Jag utvecklades massor, både som aktiv och som person. Många av de positiva egenskaper jag ser hos mig idag föddes under min tid som aktiv idrottare. När jag tittar i backspegeln ser jag såklart saker som hade kunnat göras annorlunda. Att träna trots skada är ett exempel. Skador jag hade när jag tränade som mest sitter tyvärr kvar idag och jag har en känsla av att vissa av dem aldrig kommer bli helt bra. 

Jag rekommenderar dig att läsa boken. Visst går den hårt mot elitverksamhet men kanske behöver vi vara lite hårda och tuffa i vår argumentation för att lyckas skapa förändring?

Gillade du inlägget? Dela gärna och sprid ordet 🙂
Barnidrott – ingen lek
Märkt på:            

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tio + 19 =

error

Gillade du inlägget? Dela och sprid ordet :)