FöreningsKrafts VD Jessica Pettersson berättar hur hon har lärt sig om demokrati och delaktighet genom att vara engagerad i föreningslivet.
Häromdagen fick jag nys om en rapport från Centrum för idrottsforskning (CIF). Den visar att aktiva inom idrottsföreningar inte får lära sig demokrati och delaktighet. Jag som själv funnit mitt sammanhang inom idrottsvärlden sen 4 års ålder hade svårt att ta till mig detta påstående. Jag tycker nämligen att jag själv har lärt mig om demokrati och delaktighet genom alla mina år inom idrottsrörelsen. Men hur har jag lärt mig det? Och när fick jag upp ögonen för det här med demokrati inom idrottens värld?
Rapporten – ”Vem håller i klubban”
För att reflektera vidare kring detta behövde jag läsa hela rapporten, som för övrigt heter Vem håller i klubban – om demokrati och delaktighet i idrottsföreningar. Efter att ha läst den fick jag bl.a. veta att endast 12 % av idrottsföreningars medlemmar är involverade i föreningens demokratiska processer såsom styrelsemöten, utskott, kommittéer, årsmöten m.m. Jag fick även läsa om att endast 25 % av idrottsföreningarna i den här undersökningen hade styrelseledamöter under 25 år.
Mitt liv som aktiv idrottare
Hur var det då när jag själv var yngre och aktiv idrottare? Nej, jag satt inte i styrelsen i min idrottsförening och nej, jag gick aldrig på årsmöten. Jag kan inte ens minnas att jag blev tillfrågad att gå. Men hade jag svarat ja om jag väl fick frågan? Ja, kanske. Men då jag aldrig fick frågan kanske jag heller inte lärde mig så mycket om demokratiska processer inom idrottsrörelsen förrän jag, för ungefär 5 år sen, var med och startade en egen idrottsförening?
Demokrati och delaktighet – hur ser det ut idag?
Idag sitter jag som ordförande i samma förening som jag var med och startade. Jag lär mig mer och mer om demokrati och delaktighet varje dag. Men hur ser det ut för de aktiva idag i min egen förening? Vi har ingen under 25 år som sitter med i styrelsen och vi har inga utskott eller liknande. Dessutom är uppslutningen på våra årsmöten otroligt låg. Betyder det då att de aktiva i vår förening inte lär sig om demokrati och inte känner sig delaktiga? Nej det gör det förstås inte. Rapporten jag läste poängterar att föreningar kan ha andra typer av kanaler än styrelsemöten, årsmöten, kommittéer och utskott där medlemmarna får inflytande och får uttrycka sina åsikter.
Ett exempel handlar om att vi gör utvärderingar med våra aktiva. När vi var en mindre förening gick en representant från styrelsen ut på träningarna och intervjuade de barn som ville delta. Idag använder vi oss av enkäter istället. När frågorna är ställda och besvarade sammanställs de och diskuteras på styrelsemöten.
Ett annat exempel som handlar om att involvera unga i vår idrottsförening är att tidigt erbjuda dem att bli ledare. Redan vid tolv års ålder får de frågan om att bli lärling i en grupp med yngre aktiva. Som lärling får de utbildning, både extern och intern, samt en mentor som stöttar dem i deras ledarskap.
Demokrati och delaktighet – vad kan vi förbättra?
Hur kan vi få de aktiva än mer delaktiga i föreningen och få dem att förstå och känna att de kan påverka? Det finns förstås många förslag på detta och jag vill avsluta mitt inlägg med att nämna några av dem.
Jag är ett stort fan av de utvärderingar vi gör i föreningen, både med föräldrar, ledare och aktiva. Men tyvärr har i dagsläget de aktiva inte fått någon återkoppling. Visst, ledarna får veta vad de aktiva har svarat och de kan ju påverka de aktivas trivsel. Dock kan de aktiva själva också påverka gruppens stämning. Därför borde det vara en självklarhet att även återkoppla direkt till dem vilket är något jag kommer ta med mig inför nästa utvärdering.
Tanken med lärlingsprogrammet i föreningen är såklart att skapa engagerade ledare som stannar länge i föreningen för att de trivs och utvecklas. MEN det vi kan jobba mer på är att få dem intresserade av demokratiska processer för att så småningom förhoppningsvis få in dem i styrelsen. Rapporten från CIF lyfter fram unga ledamöter som har börjat få frågor om styrelsen från sina träningskompisar och intresse för styrelsefrågor växte bland de aktiva om de själva såg någon i sin egen ålder i styrelsen. Och för att detta ska bli verklighet måste vi, som alltid, börja med att ställa frågan.
Läs också: Barn- och ungdomsråd som verktyg för delaktighet.
